Vad kan man säga om Kopparklinten Upp mer än att det är en orgie i mjölksyra och kanske årets mest ångestfyllda tävling, 430 m totalt, varav 73 är på höjden. Hur många trappsteg det är vet jag inte och vill kanske inte heller veta. Fast stämningen är hjärtlig och alla är på nåt sätt väldigt glada och nöjda - speciellt efteråt :)

I år hade jag krav på mig själv eftersom förra året var lite av ett bakslag (har inga ursäkter, men att springa bakis rekommenderas inte). Med bra form och - inte att försumma i detta sammanhang - fin tävlingsvikt borde det kunna gå bra.

Taktiken kan beskrivas ganska enkelt: Hur jag än gör kommer mjölksyran efter 40 sekunder, så min tanke var att hinna så långt som möjligt innan dess och sen härda ut!

Första utmaningen visade sig dock vara att ta sig ner till starten... Följ den snitslade banan! sa Ingemar, vilket jag gjorde. Efter 100 m i skogen kom Thommy Karlsson ifatt och vi skojade om den obändiga terrängen. Någon minut senare undrade Thommy försynt om vi var på rätt väg? ”Förmodligen”, trodde jag eftersom vi fortfarande kunde höra Torbjörn Claesson braka genom skogen framför... Det hela utvecklade sig till något av ett äventyr. Ner kom vi till slut även om vi hittade vår egen väg (som jag tyckte var ganska bra). Kanske får vi snitsla nästa år :)

Sen står man där i led på startlinjen, ser klockan räkna ner och konkurrenterna springa iväg. En efter en ivrigt påhejade av dom som inte själva ska springa och även av dom som ska förstås... Adrenalinet pumpar igång och efter "fem, fyra, tre, två, ett, kör!" är det full fart direkt. Det höll ganska bra fram till trappan som avverkades i dubbla steg. Fick kliva ett par steg i stentrappan därefter, innan det blev bättre fart igen. Hejade på Anders Edh - tävlingsfotograf för dagen och stapplade vidare upp mot toppen.

 Känns som hela världen snurrar men jag står still :)

 

 Nästan uppe!
 
Känns alltid som det går i ultrarapid i sista trappan där alla står och hejar och i hemlighet undrar varför man rör sig så långsamt...

1.54 blev sluttiden vilket var en putsning av personbästa och det räckte till seger 3 sekunder före Kristoffer och Johan som delade andraplatsen. Det är jag mycket nöjd med eftersom Kristoffer har gällande banrekord och Johan är ensam om att ha varit på pallen samtliga år! Överlag kan sägas att många imponerade med stora framsteg och att konkurrensen är stenhård!

Vill rikta ett stort tack till er (med Ingemar Elefant i spetsen) som organiserar denna fantastiskt roliga tävling!