Idag är det måndag, får påminna mig själv eftersom tidsomställningen fortfarande ställer till det lite i huvudet. På andra sidan jorden, där jag startade min resa för några dagar sedan går ni och lägger er när jag vaknar. Här är lite av en annan värld, så långt bort det går att komma, en drömvärld där triatleter samlas för att få leva ut sina fetischer :)
Det är varmt här på ett sätt man aldrig får uppleva under en svensk sommar. Blåser gör det också, fast det gör det ju hemma med. Vägarna är släta som salongsgolv, skär igenom lavafälten som ritade med linjal o backarna är böljande o långa. Högsta toppen på Hawai'i är faktiskt 4200m fick jag lära mig idag. Lite glad att cykelbanan går längs kusten :) Västra sidan av ön (där vi tävlar) ser ut som ett svartbränt månlandskap medan östra sidan är regnskog. På bergen däremellan finns det snö.
Så hur känns det då att vara här - njuter jag som alla vill att man ska? Var det värt pengarna o en sprängd tidbank på jobbet? Mitt spontana svar är JA! men kanske bäst att reservera svaret till Lördag em :)
Nu är det skithäftigt att vara i händelsernas centrum omgiven av världsstjärnor o idoler. Det känns kalas att ha ordning på utrustningen o de flesta detaljerna. Det känns riktigt bra i kroppen... Har faktiskt inga ursäkter till varför det inte skulle gå bra på Lördag ... Visst kan det bli så att jag i min iver går på lite för hårt (ganska troligt) o visst kommer kroppen koka under en lång dag i solen. Men det löser sig nog, så är iaf känslan just nu - att det kommer att gå bra :) Det får ni gärna påminna mig om en timme innan start ;)
 
 
Visa fler inlägg