Säsongens första stora mål och första Ironman 70.3 som anordnas i Sverige, i min hemstad dessutom. Har tävlat i Jönköping två gånger tidigare, SM i medeldistans 2014 o 2015. Båda gångerna mycket välorganiserade tävlingar med bansträckning genom stadskärnan och cykelbanan fri från bilar. Sånt är lyx för en triatlet :) Båda gångerna var det snubblande nära succe, tyvärr är den sista milen är ganska viktig o den gick sådär... Tredje gången gillt då, nu med Ironman-status och ett om möjligt ännu bättre arrangemang. Klart att det är lite häftigt att tävla när man känner igen många av dem som hejar, iaf när man har lite fart i benen :)
Bra tränad men osäker på formen... nån som känner igen den känslan inför säsongens första (triathlon) tävling? Med cykeln incheckad o alla påsar packade gick det ändå slappna av lite på Lördag kväll.
Fast efter en "sovmorgon" (en fördel med medeldistans är mer humana starttider) på väg till tävlingsområdet var jag ändå tokladdad. Med högsta volym på stereon i bilen gasade jag friskt ner till tävlingsområdet. Jag var helt i min bubbla o märkte inte alls den tutande bilen med tillresta 3CT-supportrar jag drog vid ett rödljus :) Nåja, tävlingsinstinkten hade vaknat och det var väl bra. Väl på plats var det 3CT-tävlande överallt. Hänga på flaskor/cykeldator, kolla påsarna, kissepaus och simuppvärmning i kanalen. Sen gick jag och ställde mig i simstarten bredvid Kristoffer o Robert. Första gången med vågstart var nåt jag såg fram emot, dessutom väldigt kul att springa och hoppa i tillsammans med sina kompisar! Stämningen var på topp, dånande musik och speakerparet eldade igång publiken som stod packad runt nästan hela simbanan.
Simning 1.9km 28min 35s
Först ut var proffsen, ett häftigt o namnkunnigt startfält eller vad sägs om Andreas Dreitz, Frederik Van Lierde, James Cunnama, Jodie Swallow, Åsa Lundström m.fl. Några minuter senare fick vi Age Groupers starta. Som sagt, häftigt att ta sats och hoppa i bredvid sina kompisar! Mindre häftigt att jag laddade på så att simglasögonen nästan åkte av - tappade värdefulla sekunder på att fixa dem - mindre proffsigt ;) Sen var det bara att jobba på i ett ganska utspritt fält så det gick bra att hitta sin egen rytm. Lagom temp, god sikt, lugnt vatten och massor av publik - väldigt bra för motivationen.
Eftersom fältet var så utspritt blev det till att simma själv mest hela tiden vilket funkade fint. Kunde simma förbi lite konkurrenter upp till vändningen. På väg tillbaka gick det fortsatt bra och plötsligt dök en bekant våtdräkt upp bredvid, Kristoffer hade också bra fart på armarna. Där låg vi och plaskade jämsides, kanske borde vi samarbetat men vem vill ta en prestigeförlust att gå ner på den andres fötter :) Sista hundra metrarna hittade vi iaf lite andra fötter att hänga på och får erkänna att Kristoffer var några sekunder före upp ur vattnet...
T1 3min 57s
Löpningen till växlingsområdet var lååång. Mer än 500m tar lite tid att springa när man precis kommit upp ur vattnet på stela ben, fast inte stelare än att det gick att trumma förbi några konkurrenter :)
Kom in i växlingsområdet, ryckte åt mig påsen, av med våtdräkten, på med hjälmen och knölade ner allt blött i påsen igen. Fort iväg barfota till cykeln och ut för att hoppa på elegant - med skorna på cykeln förstås! Kände mig lite nöjd med den växlingen när jag trampade iväg.
Cykling 90.1 km 2h 27min 33s
Jag vill påstå att Jönköping har en av Sveriges finaste cykelbanor uppe på höjderna norr om Huskvarna. Dagen till ära var vädret lite gråmulet vilket är tacksamt när man ska anstränga sig. Det blåste ganska rejält från sydväst vilket tyvärr var mindre bra eftersom det betydde motvind på vägen hem där det var mer öppet. Planen var att inte bränna mig i stigningarna vid Huskvarna och sen fortsätta vara lite försiktig eftersom högsta punkten är halvvägs vid Bunn. Planen höll ganska bra men som alltid blir man inspirerad och blodet rusar när det är tävling.
Tryckte på ganska bra i medvinden och var därför aningen mosig i benen halvvägs in i loppet. Såg fram emot att cykla nerför på vägen tillbaka. Värt att nämna är att jag satte mitt hastighetsrekord på cykeln - 76 km/h här några veckor tidigare under en provcykling av banan. Så fort gick det inte idag i motvinden tyvärr, (inte ens nära). Bestämde mig för att inte utmana benen alltför mycket och blev t.om. omcyklad (blä!) av några konkurrenter. Försökte att inte bli stressad av det utan tuggade på lugnt, metodiskt och fyllde på med energi enligt planen. Det ska sägas att här var jag ganska orolig för att upprepa samma misstag som föregående två år där för mycket kraft brändes på cyklingen. Den berömda väggen uppenbarade sig då halvvägs genom löpningen. Ni som har cyklat runt södra änden av Vättern vet att det är en del höjdmeter :) Sista två milen gick det iaf åt rätt håll - neråt! Kom med ganska bra fart in i växlingen - lite för bra skulle det visa sig...
T2 2min 28s
Foto: Lennart Peterson, På väg in mot T2 - hitta felet :)
Hoppsan, var det här jag skulle hoppa av! Hann visst inte få ur fötterna ur skorna... Klapper klapper ekade det när jag likt Bambi stapplade fram på kullerstenarna i växlingsområdet. Kändes väldigt oproffsigt och tappade många sekunder där! Nåja, hittade påsen, av med skorna (äntligen!), på med sockar, skor och sen iväg!
Löpning 21.1km 1h 22min 38s
"Ta det lite försiktigt i början!" - tänkte jag... Blev glatt överraskad när känslan av att springa lite försiktigt betydde 4min/km enligt klockan :) Plötsligt hade jag lite blandade känslor - å ena sidan satsa järnet o riskera att vägga som tidigare år eller sänka lite o vara trygg med att orka hela vägen. Det blev ett mellanting, en kontrollerad fart som pendlade mellan 3.50 - 4.00 min/km.
Känslan var bra och självförtroendet stärktes av att hela tiden springa om konkurrenter. Sen är det förstås extra kul när familjen, 3CT kompisar och gamla vänner trängs utmed banan och supportar :)
Det ska också sägas att till skillnad från cykelbanan så var löpningen platt. 3.5 varv genom centrala Jönköping innebar också att det var publik överallt så bara att sträcka på sig och försöka hålla farten uppe. Det gick överraskande bra... Första varvet flöt förbi utan problem, även andra varvet kändes fint och när jag närmade mig halvvägs började förväntningarna komma att idag kommer det hålla! "Du ligger fyra!" vrålade plötsligt Patric. Min första tanke var, "oj, är Patric här?" Sen slog det mig att fyra är ju ganska bra... undrar hur långt före trean är? Det var en inspirerande tanke som räckte för att hålla farten uppe hela det tredje varvet också. "Du håller fjärdeplatsen!" fick jag höra nästa varv vilket jag gissade betyder "Liten chans på medalj men viss risk att nån kommer bakifrån". Med ett halvt varv kvar att springa var det inte så mycket att fundera över, bara att krama ur det sista o försöka med en fin spurt sista kilometern.
Kom imål på 4h 24min 51s, (klockan visar förstås proffsens starttid). Kände mig väldigt slutkörd och ömklig men det är ju kanske den skönaste känslan man kan ha i kroppen när det har gått bra! Det höll hela vägen o vilken löpning jag fick till :)
Post Race...
Stapplade in i massage-tältet o fick mig en rejäl omgång av en snäll gammal dam. Hon visade sig ha masserat några cyklister genom åren och jag lovar att jag fick äta upp mitt felaktiga antagande att hon såg lite klen ut :) Sen en dusch o lite mat. Satt en stund med Kristoffer, Thommy och vi solade oss i glansen av dagens snabbaste Age Grouper - Robert Kallin, 14:e plats totalt (!) Tror mer än en person var lite överraskad av det resultatet. Väldigt kul tycker jag eftersom Robert haft mycket skadeproblem tidigare o inte fått visa vad han går för. Pratet började gå om VM-platser... i vår klass fanns det tre stycken... "Ska du åka om du får chansen Markus?" Chattanooga, Tenessee 17e September 2017... Nja, vet inte, mycket pengar, var ligger Chattanooga?... Fast, hur många gånger får man chansen? Nog satt jag där i Spiran på medaljceremonin och väntade genom hela den långa utdelningen av VM-platser... Jag fick chansen - o tog den! 2017 i September tänker jag bli världsmästare - eller iaf försöka :)
